I don't know what to say.

Awh, idag har det inte varit någon toppen dag precis. Vi var och lämmnade valentina i flygplatsen för att hon skulle tillbaka till chile. Det var svårt att säga hejdå. Ville verkligen inte att hon skulle åka. :( Men aja thatslife. Det är bara att hoppas på att hon kommer tillbaka nästa år, och då ska det vara sommar! Men endå.. så trist det måste vara. Det är sjukt hur en person bara kan gå in i ens liv, göra den helt perfekt och sen nästa dag bara vara borta ? och det dåligaste av allt att allting måste vara så himla långt bort!! Det enda man har kvar är minnen. Galna minnen som jag aldrig kommer att glömma!

Och det som kändes bra var att jag kände någonting. Saker började förändras. Jag har alltid varit den där tysta, blyga personen. Medans du kom in i mitt liv som den galna och spännande personen. Det smittades. Eller ja, lite i alla fall. Jag såg nästan upp till dig ( även ifall jag var längre än dig! hihi ) med ditt självfötroeende och ditt galenskap. Du är en person som jag aldrig kommer att glömma.. Te amo loca. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0